Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och Kristdemokraterna förhandlar för tillfället om ett regeringsprogram på Ständerhuset. Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo, som leder förhandlingarna och de andra partiordförandena har i offentligheten i mycket knappa ordalag berättat om förhandlingarnas innehåll, men en del information om de frågor som kommit upp till behandling har läckt ut.
Regeringens program kan vi bedöma först när partierna har kommit överens om helheten och regeringsprogrammet är klart och offentliggjort. Men på basen av den information som förekommit i offentligheten kan vi inte vänta på regeringsprogrammet med någon förtröstan. Vi måste förbereda oss på att den kommande regeringen kommer att sträva till att försvaga ställningen för de fackförbund som bevakar arbetstagarnas rättigheter och förmåner.
I regeringsförhandlingarna har man bl.a tagit upp en ökning av det lokala avtalandet utanför kollektivavtalen, en försämring av söndags- och övertidsersättningarna, en begränsning av arbetstagarnas strejkrätt och ett slopande av skatteavdragsrätten för fackliga medlemsavgifter. Överraskande nog skulle man inte röra arbetsgivarorganisationernas medlemsavgifter. I förhandlingarna har man också tagit upp de för Finlands Näringsliv EK så viktiga målen att de som utför självständigt sakkunnigarbete inte skall omfattas av arbetstidslagstiftningen.
EK driver på att den kommande regeringens program ska innefatta ett kullkastande av strejkrätten, exempelvis genom att begränsa rätten till stödstrejker och politiska kampmetoder. SEL:s förbundsfullmäktige slog vid sitt möte i maj fast att förbundet inte godkänner några begränsningar i strejkrätten. Strejkrätten är en av arbetslivets stöttepelare och en alldeles grundläggande fråga för arbetstagarsidan, eftersom arbetstagarnas förhandlingsstyrka endast och enbart grundar sig på den kollektiva enigheten. I motsats till vad som ibland påstås utnyttjas strejkrätten i Finland mycket ansvarsfullt. En strejk är alltid den sista utvägen, om en överenskommelse inte kan nås förhandlingsvägen.
Det är helt klart att fackföreningsrörelsen inte kan godkänna att man försöker förnedra arbetstagarna. Om den kommande regeringen går in på den vägen måste fackförbunden som en motkraft agera.
Karoliina Öystilä
SEL:s kommunikationschef, chefredaktör
Texten publiceras först som ledare i Elintae 4/2023, 9.6.2023.