En betydande del av hushållens inkomster går till mat: för låginkomsttagare rentav en femtedel, för höginkomsttagare mindre. SEL:s mål har länge varit att momsen på mat ska sänkas. I Finland är momsen på mat 13,5 procent, vilket är bland de högsta i EU. I början av året sänkte regeringen momsen på mat med en halv procentenhet till 13,5 procent. Riktningen var rätt, men sänkningen var inte tillräcklig för att synas i konsumentens plånbok.

Priset på bensin har varit ett stort diskussionsämne i Finland redan innan Trump anföll Iran, vilket ledde till höjda bränslepriser runt om i världen. Bränslepriserna är av stor betydelse för industrin och hushållen, och återspeglas såväl i biljettpriserna inom kollektivtrafiken som i boendekostnaderna. Hur mycket bensinen kostar vid pumpen är dock bara en av många faktorer som påverkar kostnaderna i vardagen för folk. Av någon anledning talar man inte alls lika mycket om priset på boende eller mat, även om en klart större del av hushållens inkomster går till dessa än till bränsle.

I Sverige beslutade regeringen att halvera momsen på mat från tolv till sex procent den 1 april i år. Sänkningen är tillfällig och gäller till slutet av nästa år. Det återstår att se om sänkningen blir permanent. I den här frågan borde den finländska regeringen följa Sveriges exempel.

Jag föreslår att regeringen vid ramförhandlingarna ska besluta om att avsevärt sänka momsen på mat i Finland. Om inte till hälften på samma sätt som i Sverige, så till exempel till 10 procent. En sänkning av skatten på mat skulle vara en effektivare åtgärd än en sänkning av bensinpriset. En sänkning av matpriset skulle stimulera hushållens köpkraft och lindra den svåra ekonomiska situationen särskilt för låginkomsttagare. Det här behövs nu när det finns rekordmånga arbetslösa i Finland.

Samtidigt måste man se till att sänkningen av momsen fullt ut överförs till livsmedelspriserna och inte delvis går till dagligvaruhandelns marginaler.

I Finland är dagligvaruhandeln mycket koncentrerad. Två jättar kontrollerar över 80 procent av marknaden. Det leder till att handeln kan tvinga den inhemska primärproduktionen och livsmedelsindustrin att konkurrera på ett osunt sätt och att handeln i praktiken kan bestämma priset på mat. Ett färskt exempel är äggbristen. I Finland produceras mer hönsägg än vad vi konsumerar, men butikshyllorna har gapat tomma, eftersom handeln betalade producenterna så dåligt att det var lönsammare att sälja äggen utomlands.

Utan inhemsk primärproduktion har vi ingen inhemsk livsmedelsindustri och utan industri har våra medlemmar inget arbete. Vi kommer att fortsätta arbeta för den inhemska maten och jobben i Finland. Den inhemska livsmedelskedjan mår bra när alla dess delar mår bra och får en rättvis andel. Det här är något som alla som är en del av den inhemska livsmedelskedjan bör komma ihåg.

Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande