Får vi en fett-, salt- och sockerskatt eller ej? Före riksdagsvalet framförde några partier förslag på att införa en hälsoskatt på livsmedel. Nu har åtminstone Samlingspartiet redan lyckligtvis tagit tillbaka det vallöftet.

Som fackförbund för arbetstagarna i livsmedelsbranschen har vi motsatt oss alla ytterligare skatter på livsmedel. Dessutom har vi fört en kampanj för en sänkning av mervärdesskatten på mat.

Det finns två dåliga aspekter vad gäller livsmedelsbeskattning. De försvagar förutsättningarna för den inhemska livsmedelsproduktionen, något som direkt påverkar våra medlemmars arbetsplatser. Dessutom påförs skatterna alla oberoende av inkomstnivå och drabbar därmed främst låginkomsttagare och vanliga arbetstagare.

Som ett tips till den kommande regeringen: på grund av prisökningar på mat vore det skäl att överväga en sänkning av mervärdesskatten.

I Finland görs för närvarande försök att, under ledning av Samlingspartiet bilda en ny regering efter riksdagsvalet. Många av de frågor som ska överenskommas om i regeringsprogrammet berör naturligt nog våra medlemmar, såsom exempelvis frågan om huruvida man ska skära i arbetslöshetsskyddet.

Jag vet inte hur mycket tydliga förklaringar det krävs för att göra det förståeligt att en nedskärning av utkomsten för dem som förlorat sitt arbete inte skapar nya arbetsplatser.

En sak kunde den nya regeringen på basen av erfarenheterna från tidigare perioder ta med sig i korgen. Det lönar sig inte för regeringen att fungera som arbetsmarknadspart och dessutom på arbetsgivarsidan i stället för arbetsgivarna. Så gjorde ju Juha Sipiläs regering.  Situationen blev stormig.

Sipiläs regering förlängde bland annat arbetstiderna i många branscher genom sitt konkurrenskraftsavtal och skar i alla arbetstagares utkomst genom att överföra arbetsgivarnas socialskyddsavgifter att betalas av arbetstagarna. Lyckligtvis förföll de hårdaste lagarna som omöjliga att stifta.

Enligt mångas mening är den nyss avslutade löneförhöjningsrundan bland flera förbund utmanande. Men vi kunde överenskomma om allt mellan arbetsgivarorganisationerna och fackförbunden. Det var ett gott bevis på att saker ordnar sig om inte landets regering söker bemästra frågorna och om inte regeringen uppträder som talesperson för arbetsgivarsidan.

Vi får hoppas att landets nya regering, oberoende av vilka partier som ingår, inte som första åtgärd skulle gå in för att försöka förödmjuka arbetstagarna. Men om så sker, måste vi naturligtvis svara på det.

Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande