Sanna Marins regering har kommit överens om att euroisera kravet på närvaro i arbetet som villkor för att få arbetslöshetsdagpenning. Och vad betyder det att euroisera? För tillfället ackumuleras villkoret om arbetsnärvaro under minst 18 timmars arbetsveckor. Om euroiseringen genomförs skulle arbetsvillkoret i fortsättningen ackumuleras under en månad, då arbetstagaren i lön erhåller minst 861 euro. Om månadsinkomsterna ligger mellan 431–860 euro ackumuleras en halv arbetsvillkorsmånad.

En euroisering av arbetsvillkoret i arbetslöshetsskyddet är inget problem, men det är ett problem att regeringen samtidigt ämnar skära ned arbetslöshetsskyddet med 54 miljoner euro. För en arbetstagare i regelbundet heltidsarbete bibehålls dagpenningen oförändrad i det euroiserade arbetsvillkoret. Däremot skulle regeringens förslag försvaga arbetslöshetsdagpenningen för arbetstagare med en svagare ställning, eller för de deltidsanställda med varierande arbetstider och låginkomsttagare med tillfälliga anställningar.

Då också den ökande inflationen allt hårdare drabbar just låginkomsttagarna, vore det juste och rättvist att förverkliga reformeringen av arbetsvillkoret utan att försvaga arbetslöshetsskyddet för låginkomsttagarna. Regeringen, och i sista hand riksdagen, har makt och möjlighet att ännu förändra lagförslaget så, att euroiseringen av arbetsvillkoret genomförs utan nedskärningar eller försvagningar av låginkomsttagarnas skydd.

Jag rekommendera regeringen att exempelvis ta tag i FFC:s förändringsförslag, där halv inkomst ackumulerar en halv månads arbetsvillkor, men där uträkningen av dagpenningen förändras så, att man i första hand beräknar den på en hel månads inkomster. Endast om arbetsvillkoret inte uppfylls med hela månader, skulle halva månader beaktas. På så sätt skulle euroiseringen inte leda till helt orimliga försvagningar av arbetslöshetsskyddet för arbetstagarna i en svagare ställning.

Karoliina Öystilä
SEL:s kommunikationschef, chefredaktör

Texten publiceras först som ledare i Elintae 5/2022, 9.9.2022.