Ålands enda slakteri W.J. Dahlman producerar köttförädling också till fastlands-Finland. Då coronarestriktionerna har lättats har man i företaget med hoppfullhet inriktat sig på sommaren. Men så utbröt kriget i Ukraina och prisförhöjningar blev ett nytt hot.

Ordföranden för Ålands livsmedelsarbetares fackavdelning och huvudförtroendemannen för arbetstagarna vid W.J. Dahlmans produktionsanläggning i Mariehamn, Johan Stark presenterar för sina gäster det närmare 100 år gamla, år 1924 grundade familjebolagets kyllager, slakteri och köttförädlingsenhet. Vid sidan av köttprodukter och korvproduktion fungerar Dahlmans som partihandel för restauranger och affärer.

Under rundvandringen visar Johan Stark hur färdiga knackkorvar sätts i förpackningar som försluts maskinellt. Flinkt sätts 12 korvar, en och en, i ett kärl och vips så flyger kokstången i väg och landar i en stor plastbehållare.

– Det här är vår mest populära produkt: wienerkorv, men egentligen är det för oss finländare fråga om knackkorv, berättar Stark.

Första och tunga samarbetsförhandlingar

Johan Stark, 56, som är född i närheten av Vasa flyttade till Åland år 1989 för att arbeta vid en fiskodling, som det då fanns många av. Efter tio år i fiskbranschen kom han till kött- och korvproduktionen på Dahlmans, och har trivts här i snart 25 år.

– Det har gått bra att arbeta i familjebolaget och även i de fackliga frågorna har förhandlingarna löpt bra. Värst i förtroendemannajobbet var samarbetsförhandlingarna år 2020. Efter att coronan lagt sig har tre av oss fått sparken, och de var fackligt anslutna. Det var tungt, säger Stark.

Eftersom samarbetsförhandlingarna var hans första i karriären bad han, och fick hjälp från SEL:s centralbyrå i Helsingfors. På Dahlmans arbetar något under 50 personer. Av dem är cirka 20 medlemmar i SEL.

– Jag borde varje dag upprepa betydelsen av att höra till förbundet för att vi ska få fler medlemmar. Men det är inte lätt att vara förtroendeman, och man borde säkert bara tillräckligt ofta orka påminna om vikten av medlemskap i facket, säger Stark med ett leende.

Johan Stark är samtidigt ordförande för FFC:s platsorganisation på Åland.

– På Åland har fackförbunden ett tätt samarbete. Vi träffas 5–6 gånger per år och planerar verksamheten så att vi skulle få de unga att aktivera sig. Vi planerar också utbildning och rekreationsverksamhet gemensamt.

Den årliga mässan är ett viktigt tillfälle för förbundet att presentera sig, eftersom facket inte nödvändigtvis får komma in och tala om fackliga frågorna i alla skolor, konstaterar Johan Stark.

Fjärde generationens familjeföretag

Av en slump träffar vi under vår rundvandring verkställande direktör Johannes Dahlman som tillhör ägarfamiljen. Han hinner besvara ett par frågor, trots att försäkringsbolagets inspektörer är ute för att kolla fabriken. Vad var svårast under coronatiden?

– De första 3–4 månaderna år 2020 var svårare, då ingen visste vad som skulle komma. Våren 2021 såg det redan bättre ut, men sedan kom ett bakslag igen, säger Dahlman, och suckar:

– Nu höjer kriget I Ukraina priset på insatsvarorna, vilket leder till prishöjningar på produkterna.

Hans bedömning är att kriget i Ukraina, där ingen vet hur länge det ska pågå, är svårare än coronapandemin, eftersom den största delen av Dahlmans produkter saluförs direkt till konsumenterna.

– Då priserna stiger köper färre människor våra produkter. Men månne vi inte ska klara det här också, säger Johannes Dahlman.

Johan Stark fortsätter att presentera sin arbetsplats. Tidigare fanns det tre slakterier på Åland, nu är Dahlmans det enda kvarvarande slakteriet. Det finns inte utrymme för fler i ölandskapet med något under 30.000 invånare. Dahlmans slaktar sammanlagt 700.000 kilogram per år av bland annat nöt, svin, lamm och häst.

– Här i Mariehamn har vi bara en slaktare och han styckar också kött. Slaktkropparna går till Hyvinge, där de behandlas av ett halvt dussin underleverantörer, konstaterar Stark.

På arbetsplatsen jobbar man i ett skift från klockan sex på morgonen till klockan 14 på eftermiddagen.

Med 25 års erfarenhet

Då vi på eftermiddagen kommer till slakteriet, finns alla den dagens nötkreatur och svin i kyllagret i prydliga rader och slaktaren tvättar utrymmena med en vattenslang. Till fotografens besvikelse får vi inte se hur de köttförädlade produkterna behandlas innan de hamnar på våra tallrikar.

Men vi får följa med köttbehandling i mindre skala. Camilla Eklund skär med van hand bort hinnor och motsvarande från en yttre filé och styckar filén. Bitarna är avsedda för restauranggäster. Det går smidigt.

– Nog går det här bra, när man har gjort det sedan år 1997, säger Eklund.

Har styckaren något favoritkött?

– Då man styckar gör man bitar av allt kött, jag har ingen favorit. Men så äter jag också kött själv. En vegetarian skulle nog i det här jobbet vara i fel bransch, konstaterar Camilla Eklund.


Text: Jaakko Takalainen, bild: Ilkka Heino