Vägande skäl för politiska strejker

De försvagningar av arbetslivet och nedskärningar i arbetslöshetsskyddet som regeringen Orpo driver på innebär så stora förändringar att de måste bekämpas med politiska strejker. Regeringens mål är entydigt att försvaga arbetstagarens ställning på arbetsplatsen och fackets ställning i samhället. Det är klart att vi som förbund skulle agera på samma sätt, oberoende av vilka partier som sitter i regeringen, såvida regeringen arbetar för motsvarande mål.

Regeringen fungerar nu som Finlands Näringsliv EK:s arbetshandske. Arbetslinjen i regeringsprogrammet har kopierats direkt ur arbetsgivarorganisationernas mål inför riksdagsvalet. Detta framkom tydligt då Yle i juni gjorde en textanalys av regeringsprogrammet. Man fann att i stort sett alla betydande försvagningar av arbetslivet var kopierade.

Om någon arbetsmarknadsorganisation kraftigt har politiserats och drivit en ideologisk agenda under de senaste tio åren så är det EK. Jag vill hävda att kontakten mellan EK och statsministerpartiet Samlingspartiet idag är betydligt tätare än FFC:s kontakter till SDP, som ofta framhålls i offentligheten.

Nuvarande situation ger en bild av hur viktig den politiska strejkrätten är, en rätt som regeringen nu vill begränsa. Helt naturligt riktar sig politiska strejker mot företagen, vars intresseorganisationer nu har formulerat skrivningarna om arbetslivet i regeringsprogrammet.

Regeringen Orpo strävar inte efter att införa en svensk eller nordisk arbetsmarknadsmodell i Finland. Om vi tar ut enskilda bitar som duger för arbetsgivarsidan ur den svenska arbetsmarknaden, men samtidigt glömmer alla de regler som tryggar och stärker arbetstagarnas ställning så är det inte fråga om mål enligt den svenska modellen.

Arbetstagarna i Finland kan mycket väl acceptera tolkningsföreträde för arbetstagarsidan, det vill säga att en fråga i en konfliktsituation skall tolkas i enlighet med arbetstagarens intresse tills ärendet har lösts i domstol. Likaså skulle vi acceptera regler om medbestämmanderätt, det vill säga personalrepresentation i styrelser för företag med över 25 sysselsatta samt utvidgade rättigheter för de anställda att få information.

Regeringens åtgärder driver vår arbetsmarknad i en helt motsatt riktning än den svenska modellen. Nu vill man här i stället stärka diktatkulturen framom att stärka förhandlings- och avtalskulturen. Regeringen föregår själv med exempel genom att till fackföreningsrörelsen meddela att vi kan visserligen lyssna till er, men ert budskap betyder ingenting, eftersom saken redan är avgjord.

Då det inte hjälper att prata måste vi agera med alla de metoder vi har till handa. Vi har vägande skäl för våra aktioner.

Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande

Bli
medlem