Den gemensamma nämnaren för regeringen Orpo och Purra i förslagen som gäller arbetslivet är en strävan att försvaga arbetstagarens ställning på arbetsplatsen och arbetstagarnas fackförbunds ställning i samhället. Regeringens mål är inte att öka avtalandet om frågor på någon nivå, inte på lokal nivå och inte på förbundsnivå. Avsikten är entydigt att ensidigt öka arbetsgivarnas inflytande över besluten på arbetsplatsen.
Det hör till modern praxis att förvirra med begrepp. Det låter exempelvis inte alls så dåligt då man talar om att reformera, men tyvärr kan reformerna lika bra vara bakåtsträvande som progressiva. De ”reformer” i arbetslivet som regeringen driver på gäller t.ex ett försvagat anställningsskydd, att tillåta ogrundade tidsbestämda arbetskontrakt, att underskrida nivån på arbetsvillkoren i kollektivavtalen genom att ”avtala” lokalt, osv.
För oss innebär de här ”reformerna” försvagningar över hela linjen. De här regeringsreformerna innebär att man tar ett steg tillbaka för arbetstagarnas ställning både på arbetsplatsen och i samhället.
Regeringen riktar särskild uppmärksamhet på arbetstagarna i bageribranschen. Enligt regeringen är det skäl att slopa skrivningen i bageriarbetslagen om ett nattarbetstillägg på 100 procent, eftersom man ser den som föråldrad. Med den lösningen försvagar man medvetet våra arbetstagares förhandlingsställning i följande kollektivavtalsförhandlingar i bageribranschen. Nåväl, det här ingår som en del av den här regeringens ”reformlinje”.
Dessa ”reformister” skapar en bild av fackföreningarna som rester av en föråldrad historia och de har sina skäl. Det är ju så att man tvingas förhandla med arbetstagare som tillhör facket och komma överens om frågor, då det inte för dem enbart räcker med att de blir hörda.
Dessa ”reformister” låter också förstå att fackföreningarna skulle stå fria från sina medlemmar och sträva efter sin styrka i förhandlingarna och sina påverkningsmöjligheter enbart av maktbegär och för att bibehålla sin makt.
Också i denna dag är fackförbundet lika med sina medlemmar, som tillsammans utgör förbundets förhandlingsstyrka, som är lika med förbundets inflytande. Det är fråga om arbetstagarens arbetsvillkor och ställning, både på arbetsplatsen och i samhället, inte om maktbegär för maktens skull.
Vi har nu blivit utmanade att påvisa varför fackförbunden existerar. På den utmaningen svarar vi också gemensamt, eftersom vi är ett förbund.
Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande