De politiska strejkerna för att förhindra de försvagningar av arbetslivet som regeringen Orpo driver fortsätter. Regeringens främsta mål att försvaga arbetstagarens ställning på arbetsplatsen och deras fackförbunds ställning i samhället har blivit mycket tydliga för oss.

Att få ekonomin i skick och bryta statens skuldsättning är inte regeringens främsta målsättningar, de utgör endast motiveringar för de ideologiska försvagningarna av arbetstagarnas ställning. Om målet vore att stoppa statens skuldsättning kan det inte vara så, att man samtidigt som man skär mycket drastiskt i socialskyddet inför skattelättnader för de välbeställda.

Regeringens verksamhet verkar också vara ett målmedvetet försök att öka ojämlikheten i arbetslivet och i samhället. Jag påminner mig det bibelord som prydde väggen i salen där arbetsminister Arto Satonen höll arbetsmarknadsseminarium: ”Gudsfruktan är visdomens begynnelse”. Är det ödmjukhet vi skall lära oss här?

Arbetarna har i tiderna grundat sina fackförbund för att tillsammans kunna kräva, medan du måste be om du är ensam. Våra nuvarande arbetsvillkor, det förtjänstbundna arbetslöshetsskyddet och det övriga socialskyddet har vi inte fått genom att be om dem. De har införts därför att vi tillsammans har ställt krav och drivit på dem, och även tvingats genomgå tunga perioder av strejk.

Det är kanske naturligt att det man inte fått gratis, avstår man inte heller ifrån gratis. Det här är det mycket långt fråga om i de politiska strejker vi nu tvingas förverkliga. För oss är det lika väsentligt nu att försvara viktiga frågor som det i tiderna har varit att uppnå dem.

Vi befinner oss nu vid en vattendelare i fråga om vilka våra möjligheter blir att förhandla om våra arbetsvillkor. Regeringen försöker genom att begränsa strejkrätten försvaga våra möjligheter, men de lagändringar om lokala avtal som regeringen planerar skulle få långt värre följder. De skulle innebära att vårt kollektivavtalssystem urholkas och att möjligheterna för företagen att konkurrera med försvagade arbetsvillkor öppnas.

Jag vill också hävda att med tanke på våra arbetsvillkor är regeringens farligaste förslag just det om att öka det lokala avtalandet. Det är obegripligt att organiserade och skötsamma företag understödjer förslag som gynnar de oorganiserade företag som är redo att konkurrera sinsemellan med försvagade arbetsvillkor.

Samtidigt som regeringens strävan är att begränsa invandringen driver den igenom en lagstiftning som på väsentliga punkter öppnar för möjligheter att utnyttja utländsk arbetskraft.

Regeringens verksamheten börjar likna en arbetsmarknadens taxireform, det är ideologin som driver, följderna spelar ingen roll.

Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande