Det tog en rekordlång tid för Petteri Orpo att slipa regeringsförhandlingarna. Frågan inställer sig vad det var man skulle slipa i regeringsprogrammet, när de viktigaste frågorna för den här regeringen redan var skrivna på förhand.
Orpos regering vill försvaga arbetstagarnas ställning och fackföreningsrörelsens påverkningsmöjligheter. Det har mycket tydligt framgått. Man har direkt i regeringsprogrammet kopierat texter från Finlands Näringslivs papper. Inte heller Företagarna i Finlands krav har förbigåtts.
Arbetsgivarförbunden behövde inte ha några egna lobbare i regeringsförhandlingarna, eftersom de i Samlingspartiets led hade betydande aktörer i tunga frågor med i förhandlingarna. Därför var det så lätt för Orpo att frankt meddela att inga organisationers lobbare skulle tas med i förhandlingarna.
De betydande begränsningarna i strejkrätten, att underlätta uppsägningar, möjliggöra grundlösa tidsbegränsade arbetsavtal, möjliggöra att med lokala ”avtal” sluta överenskommelser som understiger kollektivavtalens nivå på arbetsvillkoren, halvera tiden för meddelanden om permitteringar, slopandet av bestämmelserna i samarbetslagen och skyldigheten att återanställa för företag med mindre än 50 anställda, halvering av samarbetslagens förhandlingstider, slopandet av bageriarbetslagen samt de hänsynslösa nedskärningarna i det förtjänstbundna arbetslöshetsskyddet ingår alla som lagstiftningsmål för regeringen.
Man kunde gärna fråga av arbetsgivarorganisationerna om det ännu är något de saknar? Jag tippar att svaret lyder: ”Jo, det är det, men det återkommer vi till då strejkrätten har begränsats betydligt.”
Vid sidan om att uppmärksamma de förslag som på ett avgörande sätt försvagar arbetstagarnas och de arbetslösas ställning, ska vi också vara uppmärksamma på den noggrant uttänkta tidtabell och ordningsföljd enligt vilka förslagen ska förverkligas. Främst har man nu bråttom med att begränsa strejkrätten, att slita tänderna ur munnen på oss arbetstagare, så att man sedan fritt kan försvaga arbetsvillkoren och arbetslöshetsskyddet.
Det är meningen att alla försvagningar av arbetslivet i regeringsprogrammet ska förverkligas under de två första åren av regeringsperioden. Denna brådska har en enkel förklaring: för statsministerpartiet och dess finansiärer är den viktigaste helheten i hela regeringsprogrammet skrivningarna om arbetslivet, som på ett avgörande sätt försvagar arbetstagarnas och deras fackförbunds ställning.
Den betydande begränsningen av strejkrätten har som avsikt att försvaga våra arbetsvillkor och skrota vårt arbetslöshetsskydd, därför måste vi med alla medel försöka motverka förslagen.
Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande