Den stora majoriteten finländare vill att fackförbunden tillsammans med branschens arbetsgivare ska förhandla om kollektivavtalen, där överenskommelser finns om minimivillkoren för arbetstagarna. En klar majoritet förstår också att utan strejkrätten har fackförbunden ingen förhandlingsstyrka, och att vi ibland befinner oss i en situation där det enda alternativet är att använda sig av den rätten.

Pappersjätten UPM har gjort sig själv till ett sorgligt exempel på vad som händer då ideologin går framom allt annat. UPM har redan under flera månaders tid vägrat att förhandla med Pappersförbundet om arbetstagarnas arbetsvillkor. På grund av UPM:s motstridiga verksamhet har arbetstagarna tvingats strejka redan i flera veckor. UPM har inte gått med på att förhandla, trots att de ekonomiska förlusterna uppgår till miljontals euro.

En del har fördömt Pappersförbundets strejk och anklagat fackförbunden för ansvarslöshet. Den kritiken har ingenting med sanningen att göra. Fackförbunden sköter sina uppgifter, det vill säga de försvarar sina medlemmar. En strejk är inget mål utan en sista påverkningsmetod, om det inte går att komma överens förhandlingsvägen.

Goda arbetsvillkor förutsätter en god organiseringsgrad eller med andra ord att man på arbetsplatserna tillhör facket. Då vi på arbetsplatserna erbjuder medlemskap i förbundet till alla, också sommarjobbarna och arbetstagarna med invandrarbakgrund, försäkrar vi oss om att allas arbetsvillkor är i sin ordning.

Karoliina Öystilä
SEL:s kommunikationschef, chefredaktör

Texten publiceras först som ledare i Elintae 1/2022, 11.2.2022.