SEL:s femåriga kongressperiod går mot sitt slut. De representanter för medlemmarna som valts till kongressen möts i maj i Villmanstrand för att bedöma det förflutna, men vad viktigare är, för att rikta blicken i förbundet mot det kommande och kommande prövningar.
Kongressperioden inleddes under utmanande omständigheter. Landet leddes av Juha Sipiläs trepartiregering som hade tagit som sin uppgift att försvaga arbetsvillkoren och arbetstagarnas intressen. Fackföreningsrörelsen tvingades att på sina riksomfattande verksamhetsdagar motsätta sig uppsägninglagen, arbetslöshetsskyddets aktiveringsmodell och kiky-timmarna.
Någon ny lag om uppsägningar genomdrevs inte, efter Sipilä-regeringen slapp vi aktiveringsmodellen och även kiky-timmarna är endast ett dystert minne också i de branscher där de togs i bruk. I SEL:s kollektivavtal godkändes aldrig några kiky-timmar.
Efter regeringen Sipiläs period har kongressperioden, vid sidan om coronapandemin präglats av Skogsindustrin rf:s beslut att överge kollektivavtalsverksamheten samt Teknologiindustrin rf:s organisationstricks trots vilka man ändå fick ett allmängiltigt kollektivavtal till stånd i branschen. Vardera arbetsgivarorganisationen hade som målsättning att försvaga arbetstagarnas förhandlingsstyrka och som en följd av det få en försvagning av arbetsvillkoren.
Som helhet betraktat har Pappersförbundet och Industriförbundet väl kunnat försvara sina medlemmars arbetsvillkor i de företagsvisa kollektivavtalsförhandlingarna på skogsindustrin fält. I den stora bilden har arbetsgivarnas entusiasm att driva sina ideologiska mål vid förhandlingsbordet avmattats, då målsättningarna har fått en prislapp.
Det finns ett undantag. Det absurda förhållningssätt som UPM:s ledning visat gentemot organiserat avtalande med ett fackförbund har resulterat i en rekordlång strejk i pappersindustrin. Det är en bra fråga hur en arbetsgivare har råd och behov av en ideologisk kamp av det här slaget gentemot sina egna arbetstagare.
Frågan är så god, att till och med den uppskattade före detta arbetsmarknadsledaren på arbetsgivarsidan, Lasse Laatunen har varnat arbetsgivarsidan för att skapa oreda på arbetsmarknaden: ”En sådan utveckling på arbetsmarknaden kan leda till oroligheter i Finland, såsom det skett i flera länder i Europa, där arbetsmarknaderna i lägre grad baserar sig på nationella avtal”.
Vi ska komma ihåg att fackförbundet, nu, liksom även i framtiden, består av dess medlemmar. Genom att organisera sig i fackförbund har arbetstagarna skapat en kraft med vars hjälp vi har fått rimliga arbetsvillkor till stånd. Med just denna kraft bibehåller vi arbetsvillkoren på en rimlig nivå och förbättrar dem. Organiseringen, alltså att man på alla arbetsplatser tillhör facket blir den största frågan under vår kommande kongressperiod.
Organiserade arbetstagare klarar sig alltid i kampen om arbetsvillkoren.
Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande