Arbetsgivarna försöker utnyttja den uppbackning de får av regeringen Orpo för att försämra arbetstagarnas anställningsvillkor vid kollektivavtalsförhandlingarna. Det syns också i våra avtalsförhandlingar.
Fackförbunden gör sitt yttersta för att med medlemmarnas kraft trygga rimliga anställningsvillkor och lönehöjningar som förbättrar köpkraften. Industrifacket genomför just nu omfattande strejker och Servicefacket PAM har utlyst sina största strejker någonsin inom handeln. Det är fråga om lönehöjningarna och att få en lön som man kan försörja sig på.
Vid avtalsförhandlingarna i livsmedelsbranschen har vi hittills inte ens talat om lönehöjningarna. Arbetsgivarna kom till förhandlingsbordet med de mest omfattande förslagen till försämringar av anställningsvillkoren på 15 år. Senast år 2010 var vi tvungna att bekämpa försämringar genom omfattande strejker. Sedan dess har vi varje gång kommit överens genom att förhandla.
Också inför den här avtalsrörelsen hade vi hoppats på samma vilja och förståelse från arbetsgivarsidan, men det kom inte heller som någon överraskning att viljan och förståelsen saknas. De ändringar som arbetsgivarsidan föreslår inom livsmedelsbranschens kollektivavtal innebär, om de genomförs, rejäla lönesänkningar och arbetstidsförsämringar.
Under avtalsperioden kan man sitta tillsammans och fundera på hur man kunde göra livsmedelsbranschen mer attraktiv. Det är bra att det görs, men när vi sedan sätter oss vid förhandlingsbordet visar sig den bistra sidan. Arbetsgivarna kräver försämringar av anställningsvillkoren och kallar det för ”reformer”. Och när vi strävar efter att förbättra anställningsvillkoren, eller åtminstone hålla dem på samma nivå som förut, får vi höra att vi agerar ”gammalmodigt” eller rentav ”stenåldersmässigt”.
I den här konstellationen är man gärna ett fossil från stenåldern. Vi behövs verkligen för att bevara de faktorer som nu gör livsmedelsbranschen lockande, så att de inte stryks ur kollektivavtalen med hänvisning till att de är ”föråldrade”, såsom Orpos regering nu lagstiftningsvägen tänker göra med lagen om arbetet i bagerier.
Ett kapitel för sig i vårens kollektivavtalssoppa är regeringens lagändringar som gäller medlarens verksamhet. Ett tecken på att medlingsverksamheten har förändrats är också att medlaren inte har lagt fram något medlingsbud i tvisten inom teknologiindustrin, trots att medlingen redan har pågått länge. Numera försöker man inte ens komma med förslag som är lämpligt sura för båda parterna.
I den nuvarande modellen har medlaren ett problem som inte har lyfts fram så mycket. Det är lite svårt för medlaren att lägga fram ett medlingsbud i tvisten om teknologiindustrins avtal, som fungerar som spelöppning under avtalsrörelsen. Då skulle medlingsbudet nämligen samtidigt slå fast ett tak för lönehöjningarna i hela riket. Det skulle inte se så bra ut.
Efter ”reformerna” är medlingsverksamheten tyvärr långt ifrån vad den var då den inrättades och under sina glansdagar.
Vi ska komma ihåg att det bara är genom att agera tillsammans och visa vår gemensamma styrka som vi också den här gången kan få till stånd rimliga kollektivavtal. Vi ska vara stolta om vi blir kallade gammalmodiga. Vi vet att vi agerar rätt när vi försvarar anställningsvillkoren.
Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande