Regeringspartierna Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och Kristdemokraterna kom snabbt överens om nästa års budget och ytterligare nedskärningar på en miljard euro. Redan tidigare har regeringen gjort nedskärningar på nio miljarder euro, vilket enligt Institutet för hälsa och välfärd THL leder till att antalet låginkomsttagare ökar med 110 000. Av dessa är 27 000 barn. Effekterna av regeringens kalla politik kommer att synas länge.

De övriga regeringspartierna är också i fortsättningen beredda att stå ut med Sannfinländarnas rasistiska uttalanden, för att regeringen ska hålla och kunna genomföra de åtgärder som näringslivet krävde att få med i regeringsprogrammet.

Petteri Orpos och Riikka Purras regering har suttit vid makten i drygt två år, och under den tiden har vi sett hur farligt ett förbund mellan näringslivet och extremhögern är för samhället. Med stöd av näringslivet har regeringen kunnat driva igenom lagar som avsevärt försämrar arbetstagarnas rättigheter och ställning – rättigheter som facket i tiderna har fått jobba i årtionden för att åstadkomma.

Strejkrätten, uppsägningsskyddet och utkomstskyddet för arbetslösa är exempel på frågor som har skyddat arbetstagarnas rättigheter och gett trygghet oavsett varifrån arbetstagaren kommer.

För fackförbunden är det viktigt att de som utför ett visst arbete har samma lön och andra anställningsvillkor oberoende av bakgrund och nationalitet. Om vi tillåter att invandrarnas anställningsvillkor dumpas och att människor utnyttjas, kommer det i långa loppet att drabba alla arbetstagare.

Orpos regering lovade att det skulle uppstå 100 000 nya arbetstillfällen i Finland. Nu kan alla se resultaten av regeringens misslyckade politik. Finlands ekonomi stagnerar, vi skuldsätter oss mer än någonsin och arbetslöshetsgraden är redan den näst högsta i Europa. Vi börjar ha rekordmånga konkurser och långtidsarbetslösa.

Nativiteten i Finland är på en historiskt låg nivå. I stället för att göra något för att rädda framtiden för välfärdssamhället, ökar regeringen osäkerheten i arbetslivet och skär ner den sociala tryggheten, vilket gör det svårare för folk att bilda familj och få barn.

Med den nuvarande nativiteten behöver vi invandring. Under de senaste pensionsförhandlingarna gjorde invandringssiffrorna att trycket på att skära ner pensionerna minskade avsevärt. I den här situationen finns det skäl att fundera över konsekvenserna av att till exempel de ytterst nödvändiga integrationsåtgärderna nedmonteras, och vad som är syftet med det.

I Europa dominerade på 1930-talet en ideologi där arbetstagarna inte hade några rättigheter, fackförbundens verksamhet ifrågasattes och vissa folkgrupper ansågs vara mindre värda än andra. Har vi inte lärt oss något av historien? Att normalisera rasismen är en mycket farlig väg, som vi inte ska ge oss in på. Ändamålen får inte helga medlen, vare sig inom näringslivet eller högerpartierna.

Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande