År 2024 som snart är till ända kan beskrivas som ett år av recession för det finländska arbetslivet. Det sätt på vilket regeringen Orpo har försvagat arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor samt socialskydd saknar motstycke i Finlands efterkrigstida historia.

Och vågen avstannar inte. Senaste vecka gav regeringen ett förslag till riksdagen om förändringar i samarbetslagen, där man höjer lagens tillämpningströskel till arbetsgivare med över 50 anställda och halverar omställningsförhandlingarnas längd. För permitteringar på högst 90 dagar skulle det inte längre krävas några omställningsförhandlingar.

Sysselsättningen har, på grund av regeringens åtgärder försvagats, trots att räntesänkningen borde ha fört situationen i en annan riktning. Samtidigt som regeringen har gjort nedskärningar i arbetslöshetsskyddet och andra skyddsnätverk, såsom bostadsstödet har den försvagat den inhemska köpkraften och konsumtionen betydligt.

Det torde inte komma som någon överraskning för någon att vi i kollektivavtalsförhandlingarna försöker ta fatt den eftersläpning i köpkraft som uppstått och fortsätter på grund av den höga inflationen. Arbetsgivarsidan ”aldrig i världen”-reaktion på de FFC-anslutna förbundens kravnivå på 10 procent i löneförhöjningar överraskade inte. Efter hänvisningar till den svenska modellen var kritiken av de FFC-anslutna förbundens gemensamma löneförhöjningskrav nog roande, eftersom Sveriges fackcentral LO: s förbund uttryckligen också offentliggjort gemensamma löneförhöjningskrav.

I kollektivavtalsförhandlingarna är det också fråga om mycket annat vid sidan om lönefrågorna. I förhandlingarna försöker vi med kollektivavtalen få skydd mot de försvagningar av arbetstagarnas arbetsvillkor och ställning som regeringen förverkligar. Men vi kan inte avvärja alla försvagningar i lag vid våra förhandlingsbord. Det är skäl för var och en att komma ihåg att det exempelvis inte är invandrarna som har försvagat våra arbetsvillkor, utan den av arbetsgivarsidan styrda Orpos regering, som tillträdde som ett resultat av senaste riksdagsval.

I region- och kommunalvalet i april fattar vi inte beslut om vilka partier som ska stifta lagar som rör arbetsvillkoren, men då fattas beslut som gäller viktig service för arbetstagarna. I valet avgör vi också huruvida det i välfärdsområdenas och kommunernas anskaffningar krävs rättvisa arbetsvillkor och huruvida inhemskt arbete värdesätts. Valresultatet blir också ett budskap om vad finländarna anser om den politik som regeringspartierna har drivit.

Jag vill tacka våra medlemmar för det här året och tillönska alla en fridfull juletid! Enighet har krävts under året och kommer att krävas även i fortsättningen. Låt oss fira en god, inhemsk jul och vara redo för ett nytt år!

Veli-Matti Kuntonen
SEL:s förbundsordförande