Efter att Finlands N\u00e4ringsliv EK \u00f6verg\u00e5tt till att vara en ren lobbyorganisation har man samtidigt n\u00e4rmat sig F\u00f6retagarna i Finland. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt, eftersom man inte l\u00e4ngre tar n\u00e5got ansvar f\u00f6r avtalsverksamheten. Detta tar sig uttryck i en \u00f6kande kritik fr\u00e5n EK:s sida mot det allm\u00e4nbindande kollektivavtalssystemet, trots att det har utgjort en garant f\u00f6r stabilitet p\u00e5 den finl\u00e4ndska arbetsmarknaden.<\/p>\n\n\n\n
De allm\u00e4ngiltiga kollektivavtalen omfattar alla som jobbar i en bransch och fastst\u00e4ller miniminiv\u00e5n p\u00e5 alla arbetsvillkor, f\u00f6rutom vilka man p\u00e5 arbetsplatsen kan avtala om b\u00e4ttre arbetsvillkor. De allm\u00e4ngiltiga kollektivavtalen \u00e4r verkligen inget hinder f\u00f6r att lokalt avtala om b\u00e4ttre villkor.<\/p>\n\n\n\n
Det k\u00e4nns konstigt att s\u00e5 m\u00e5nga i arbetsgivarorganisationerna inte erk\u00e4nner nyttan av allm\u00e4ngiltiga kollektivavtal f\u00f6r f\u00f6retagen. D\u00e4remot tr\u00e4ffar jag, d\u00e5 jag bes\u00f6ker livsmedelsbranschens arbetsplatser m\u00e5nga arbetsgivare som inser nyttan av de allm\u00e4ngiltiga kollektivavtalen ocks\u00e5 f\u00f6r f\u00f6retagen. Kritik mot enskilda punkter i kollektivavtalen framf\u00f6rs nog, vilket h\u00f6r till saken. Men d\u00e5 handlar det inte om en vilja att f\u00f6r\u00e4ndra hela systemet.<\/p>\n\n\n\n
Ocks\u00e5 i livsmedelsbranschen finns det arbetsgivare som g\u00f6r allt f\u00f6r att deras arbetstagare inte ska tillh\u00f6ra facket, och f\u00f6r att man inte ska v\u00e4lja n\u00e5gon f\u00f6rtroendeman p\u00e5 arbetsplatsen. Borde man allts\u00e5 ge de h\u00e4r arbetsgivarna m\u00f6jligheter att \u201davtala\u201d om niv\u00e5er som understiger kollektivavtalen? Varf\u00f6r skulle vi ge de h\u00e4r arbetsgivarna m\u00f6jligheter att dumpa l\u00f6ner och andra arbetsvillkor som ett konkurrensmedel? Det l\u00f6nar sig inte att vara s\u00e5 godtrogen att man tror att dessa arbetsgivare skulle efterstr\u00e4va n\u00e5gon form av avtal, d\u00e5 deras m\u00e5l \u00e4r att ensidigt diktera arbetstagarnas arbetsvillkor.<\/p>\n\n\n\n
De som vill undergr\u00e4va och f\u00f6rsvaga den kraft att f\u00f6rhandla om arbetsvillkoren som grundar sig p\u00e5 arbetstagarnas organisering utnyttjar i h\u00f6g grad tidens betoning av individualiteten genom att po\u00e4ngtera \u00e5sikten: varf\u00f6r skulle arbetstagaren ge ett f\u00f6rbund r\u00e4tten att f\u00f6rhandla om arbetsvillkoren f\u00f6r oss, d\u00e5 vi alla g\u00e4rna p\u00e5 arbetsplatsen sinsemellan kan n\u00e5 det b\u00e4sta resultatet?<\/p>\n\n\n\n
Ledsamt nog finns det de som kanske tror p\u00e5 det d\u00e4r. Men faktum kvarst\u00e5r att om vi inte hade kollektivavtal framf\u00f6rhandlade av arbetstagare organiserade i fackf\u00f6rbund skulle det kr\u00e4vas ett verkligt specialkunnande av arbetstagarna att p\u00e5 egen hand fixa exempelvis semesterers\u00e4ttning i arbetsvillkoren, betald sjukledighet i niv\u00e5 med kollektivavtalen eller den ersatta r\u00e4tten att v\u00e5rda sjukt barn hemma.<\/p>\n\n\n\n
Att organisera sig i ett fackf\u00f6rbund ger en f\u00f6rhandlingsstyrka och det har m\u00f6jliggjort, samt m\u00f6jligg\u00f6r \u00e4ven i framtiden rimliga arbetsvillkor f\u00f6r oss. Kollektivavtal som f\u00f6rhandlats fram av organiserade parter ger stabilitet p\u00e5 arbetsmarknaden, trots att de ibland uppkommer efter \u00e4ven sv\u00e5ra skeden. Den stabiliteten ligger i arbetsgivarnas, arbetstagarnas och hela samh\u00e4llets intresse.<\/p>\n\n\n\n