Den finl\u00e4ndska arbetsmarknadsmodellen som bygger p\u00e5 f\u00f6rhandlingar och \u00f6verenskommelser riskerar att g\u00e5 s\u00f6nder. Regeringen Orpo t\u00e4nker g\u00e5 till historien som den regering som br\u00f6t s\u00f6nder det finl\u00e4ndska arbetslivet, som arbetstagarna och arbetsgivarna tillsammans byggt upp under \u00e5rtionden.<\/p>\n\n\n\n
Detta l\u00e5ter dramatiskt, men den h\u00e4r hotbilden kan mycket riktigt bli verklig om regeringen Orpos lagf\u00f6rslag om att \u00f6ka det lokala avtalandet som s\u00e5dant g\u00e5r igenom i riksdagen.<\/p>\n\n\n\n
Regeringen vill erbjuda m\u00f6jligheter till lokala avtal ocks\u00e5 f\u00f6r icke organiserade arbetsgivare, medan detta hittills varit m\u00f6jligt enbart f\u00f6r organiserade arbetsgivare. I praktiken kommer arbetsgivarna i forts\u00e4ttningen inte att ha n\u00e5gra incitament att tillh\u00f6ra ett arbetsgivarf\u00f6rbund. Och d\u00e5 organiseringsgraden bland arbetsgivarna sjunker f\u00f6rlorar branschens kollektivavtal sin allm\u00e4ngiltighet.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 kollektivavtalet \u00e4r allm\u00e4ngiltigt ska alla branschens arbetsgivare f\u00f6lja det. Med allm\u00e4ngiltigheten tryggas samma l\u00f6n och en miniminiv\u00e5 p\u00e5 alla andra arbetsvillkor f\u00f6r alla arbetstagare. Spelreglerna har varit tydliga och konkurrensen mellan f\u00f6retagen r\u00e4ttvisare.<\/p>\n\n\n\n
Ett normalbindande kollektivavtal f\u00f6ljs enbart av de arbetsgivare som tillh\u00f6r ett arbetsgivarf\u00f6rbund. Om en arbetsgivare inte tillh\u00f6r ett arbetsgivarf\u00f6rbund, kan arbetstagarnas intressen tryggas enbart av Finlands lagstiftning. Hur m\u00e5nga arbetstagare \u00e4r medvetna om, att exempelvis l\u00f6nef\u00f6rh\u00f6jningar, ledighet vid arbetstidsf\u00f6rkortning, l\u00e4ngre betalda sjukledigheter och semesterers\u00e4ttningar har \u00f6verenskommits om enbart i kollektivavtalen? Det \u00e4r f\u00f6rm\u00e5ner som inte \u00e4r inskrivna i lagen.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r helt klart att regeringen vill f\u00f6rsvaga arbetstagarnas l\u00f6neniv\u00e5 och andra arbetsvillkor. Om regeringens avsikter vore att f\u00f6rb\u00e4ttra l\u00f6ner och arbetsvillkor skulle det h\u00e4r lagf\u00f6rslaget inte beh\u00f6vas. D\u00e5 regeringen efterlyser en \u201dmera flexibel arbetsmarknad\u201d inneb\u00e4r det i klarspr\u00e5k att arbetstagarna ska vara flexibla med sina r\u00e4ttigheter till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r arbetsgivarna.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r knappt n\u00e5gon som mots\u00e4tter sig lokala avtal, om det sker inom ramen f\u00f6r kollektivavtalen, i \u00e4kta f\u00f6rhandlingar med de f\u00f6rtroendevalda, utan diktat eller till och med p\u00e5tryckningar fr\u00e5n arbetsgivarens sida. Tyv\u00e4rr driver regeringen nu det finl\u00e4ndska arbetslivet i exakt motsatt riktning. Nu om n\u00e5gonsin \u00e4r det viktigt att tillh\u00f6ra facket.<\/p>\n\n\n\n