De f\u00f6rsvagningar av arbetslivet och nedsk\u00e4rningar i arbetsl\u00f6shetsskyddet som regeringen Orpo driver p\u00e5 inneb\u00e4r s\u00e5 stora f\u00f6r\u00e4ndringar att de m\u00e5ste bek\u00e4mpas med politiska strejker. Regeringens m\u00e5l \u00e4r entydigt att f\u00f6rsvaga arbetstagarens st\u00e4llning p\u00e5 arbetsplatsen och fackets st\u00e4llning i samh\u00e4llet. Det \u00e4r klart att vi som f\u00f6rbund skulle agera p\u00e5 samma s\u00e4tt, oberoende av vilka partier som sitter i regeringen, s\u00e5vida regeringen arbetar f\u00f6r motsvarande m\u00e5l.<\/p>\n\n\n\n
Regeringen fungerar nu som Finlands N\u00e4ringsliv EK:s arbetshandske. Arbetslinjen i regeringsprogrammet har kopierats direkt ur arbetsgivarorganisationernas m\u00e5l inf\u00f6r riksdagsvalet. Detta framkom tydligt d\u00e5 Yle i juni gjorde en textanalys av regeringsprogrammet. Man fann att i stort sett alla betydande f\u00f6rsvagningar av arbetslivet var kopierade.<\/p>\n\n\n\n
Om n\u00e5gon arbetsmarknadsorganisation kraftigt har politiserats och drivit en ideologisk agenda under de senaste tio \u00e5ren s\u00e5 \u00e4r det EK. Jag vill h\u00e4vda att kontakten mellan EK och statsministerpartiet Samlingspartiet idag \u00e4r betydligt t\u00e4tare \u00e4n FFC:s kontakter till SDP, som ofta framh\u00e5lls i offentligheten.<\/p>\n\n\n\n
Nuvarande situation ger en bild av hur viktig den politiska strejkr\u00e4tten \u00e4r, en r\u00e4tt som regeringen nu vill begr\u00e4nsa. Helt naturligt riktar sig politiska strejker mot f\u00f6retagen, vars intresseorganisationer nu har formulerat skrivningarna om arbetslivet i regeringsprogrammet.<\/p>\n\n\n\n
Regeringen Orpo str\u00e4var inte efter att inf\u00f6ra en svensk eller nordisk arbetsmarknadsmodell i Finland. Om vi tar ut enskilda bitar som duger f\u00f6r arbetsgivarsidan ur den svenska arbetsmarknaden, men samtidigt gl\u00f6mmer alla de regler som tryggar och st\u00e4rker arbetstagarnas st\u00e4llning s\u00e5 \u00e4r det inte fr\u00e5ga om m\u00e5l enligt den svenska modellen.<\/p>\n\n\n\n
Arbetstagarna i Finland kan mycket v\u00e4l acceptera tolkningsf\u00f6retr\u00e4de f\u00f6r arbetstagarsidan, det vill s\u00e4ga att en fr\u00e5ga i en konfliktsituation skall tolkas i enlighet med arbetstagarens intresse tills \u00e4rendet har l\u00f6sts i domstol. Likas\u00e5 skulle vi acceptera regler om medbest\u00e4mmander\u00e4tt, det vill s\u00e4ga personalrepresentation i styrelser f\u00f6r f\u00f6retag med \u00f6ver 25 sysselsatta samt utvidgade r\u00e4ttigheter f\u00f6r de anst\u00e4llda att f\u00e5 information.<\/p>\n\n\n\n
Regeringens \u00e5tg\u00e4rder driver v\u00e5r arbetsmarknad i en helt motsatt riktning \u00e4n den svenska modellen. Nu vill man h\u00e4r i st\u00e4llet st\u00e4rka diktatkulturen framom att st\u00e4rka f\u00f6rhandlings- och avtalskulturen. Regeringen f\u00f6reg\u00e5r sj\u00e4lv med exempel genom att till fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen meddela att vi kan visserligen lyssna till er, men ert budskap betyder ingenting, eftersom saken redan \u00e4r avgjord.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 det inte hj\u00e4lper att prata m\u00e5ste vi agera med alla de metoder vi har till handa. Vi har v\u00e4gande sk\u00e4l f\u00f6r v\u00e5ra aktioner. <\/p>\n\n\n\n