FFC:s kongressen i Helsingfors, 5. – 7.6.2006: Huvudförtroendeman Johan Stark

13.6.2006



Jag heter Johan Stark och är 40 år gammal och är livsmedelsarbetareförbundets representant på denna kongress. Jag lever och bor på det enspråkiga öriket Åland. Har falmilj med 3 barn. Jag arbetar inom livsmedelförädlingsindustrin och företaget heter VJ Dahlman. Jag är förtroendeman sedan år 2001 på min arbetsplats. Jag har ställt mig upp här för att stöda två motioner från Kemiförbundet och Servicefacket som rör FFC:s fortsatta representation på Åland efter den 31.12.2007. Jag har valt att hålla mitt inlägg på svenska så att ni finskspråkiga kongressdeltagare ska få en inblick i hur lätt eller svårt det kan vara att höra och förstå ett budskap på ett helt annat språk. Jag anser att det är en facklig demokratisk grundläggande rättighet att få facklig information på det språk man förstår. Annars utestängs man från väsentlig och viktig information och det begränsar ens möjlighet att vara delaktig och kunna påverka det fackliga livet. När jag som förtroendeman pratar med mina arbetskompisar så får jag oftast hård kritik för att de bara får information på finska och att de inte förstår varför de inte kan få information på sitt eget modersmål. De betalar ju också medlemsavgift som alla andra. Många säger därför att de inte vill vara med i den fackliga rörelsen. Detta är ett stort bekymmer för mig.
När det gäller FFC:s fortsatta verksamhet och representation på Åland är det frågan om liv eller död för fackets forsatta existens här på vår ö. Försvinner FFC lokala ombudsman på Åland så försvinner nog också den fackliga rörelsen och de som nu är aktiva lägger av.
Centralorganisationerna AKAVA och FTFC har dock lokal representation nu och i framtiden och då kan det ju vara naturligt att FFC:s medlemmar på Åland går över dit istället när man övergetts av FFC. Åland är enspråkigt svenskt och har eget parlament. Ålänningarna har delvis egen lagstiftningsbehörighet vilket garanteras genom självstyrelselagen. Detta innebär att den fackliga rörelsen på Åland inte bara måste vara insatt i rikets arbetsrättliga lagstiftning utan också vara insatt i den åländska arbetsrättsliga lagstiftningen. Det är mycket viktigt att FFC:s representant har lokal förankring och har det så viktiga sociala kontakt- och nätverken till våra medlemmar och myndigheter på Åland. För att FFC skall tas på allvar måste det finnas en lokal bevakning.

Jag vädjar därför till FFC:s kongress att godkänna motionerna nr 9 och nr 10 inlämnade från Kemiförbundet och Servicefacket PAM. Detta är jätteviktigt för oss på Åland.